madddemamma.blogg.se

För några dagar sedan var jag och Liam ute på en promenad vi skulle till Trollsjön .
På vägen ditt går vi förbi ett dagis som ligger i parken där står en pojke.
Pojken kan väl vara i 1-2 års åldern ,bara en gissning men tror den kan vara något sådär i alla fall.
Han står och gråter och ropar på sin mamma flera gånger ,när vi går förbi blir han allt mer ledsen .
Tror han blir ledsen av att se en mamma med sitt barn då påmins han såklart om sin mamma .
När jag ser detta får jag några tårar i hjärtat då jag har en son i den åldern .
Det värsta är inte och se pojken ledsen utan att det står och sitter 3 fröknar några metrar ifrån .
Varför gör dom inget ,tröstar pojken eller leker med pojken gör någonting .
Om detta hade varit min pojke skulle jag bli väldigt ledsen och besviken ,ska väl ändå kunna lita på ett dagis där man placerar sitt barn , mitt barn ska inte vara ensamt ,rädd och ledsen .

Jag vet att barn kan sakna sina föräldrar när dom lämnat barnen men det är väl doms anställdas plikt att trösta och få barnen på andra tankar .
I sådana stunder känns det som en otrolig lättnad att sonen är hemma .
Det är barnen vi ska vara mest rädda om, dom är vår framtid ,dom behöver kärlek ,uppmuntran och beröm .